I Modern Psykologi 2/15, skriver Ann Lagerström om begreppet alexitymi vilket innebär att vissa människor har svårt för att tolka sina egna känslor. Det är ingen diagnos utan mer en oförmåga att läsa av sig själv och sätta ord på vad man upplever. En sorts känslostumhet.
Det var på 1970-talet som psykiatrikern Peter E. Sifneos, på Harvard medical school i USA, la märke till att många av hans psykosomatiska patienter hade svårt att både läsa av och uttrycka sina egna känslor. Det var uppenbart att de kunde vara ledsna, arga, lyckliga och frustrerade utan att riktigt veta om det. Andra har nära kontakt med sitt känsloliv och kan inte bara identifiera starka emotioner, som jätteglad och förtvivlad, utan är också duktiga på finliret, på de där små skiftningarna i den inre stämningen som kan hjälpa oss att förstå vad vi behöver eller ska låta bli.
Alexytemi kan ställa till det både i privat- och arbetsliv, och den är ofta en bakomliggande orsak till olika former av psykologiska eller psykiatriska problem, beskriver Marianne Sonnby-Borgström, docent på Institutionen för socialt arbete, hälsa och samhälle vid Malmö högskola. Hon har forskat om alexitymi och skrivit boken Affekter, affektiv kommunikation och anknytningsmönster.
Det finns studier som visar att det kan finnas en genetisk komponent. Sedan finns det andra som pekar på att barn som inte blir speglade, som inte blir bemötta på rätt sätt, inte heller lär sig förstå sig själva. Om ingen ser och säger: Oj, nu blev du ledsen. Om ingen tröstar en och ger en kärlek när man behöver eller hjälper en i säng när man är trött så bygger man inte upp ett fungerande känsloregister. Men alexitymin kan också komma senare. Den som blir utsatt för våld, förtryck, olyckor eller krig kan försöka klara situationen genom att stänga av sitt känsloliv och därmed drabbas av ett övergående tillstånd av alexitymi.
Känslor vägleder oss ofta på ett bra sätt. De bekräftar att vi har det bra, eller pekar på att det är dags att göra något åt vår situation. Men för att kunna använda känslorna räcker det inte med att känna. Man måste kunna lyfta upp dem till en högre nivå där man kan sätta ord på dem och fundera på vad de vill säga och vad jag behöver göra. Ett slags pågående inre dialog. Detta är svårt för dem som har alexitymi vilket också kan ge svårigheter i relationer. Om jag inte vet när jag själv är ledsen uppfattar jag inte heller när min käresta, mitt barn, mina medarbetare drabbas av någon form av sorg. Jag märker det helt enkelt inte. Då uteblir närhet, de fördjupade samtalen och relationen blir stum.
Det finns studier som visar att män har lite högre grad av alexitymi. En orsak kan vara att pojakr uppfostras till att lägga band på känslor som visar på svaghet eller beroende, och det kan ge dem sämre medvetenhet om den delen av känsloregistret. Det finns de män som bara kan identifiera två lägen: Det är bra och Det är inte bra.
Riktigt höga poäng på alexitymi kan människor med autism och Aspergers syndrom få. Här handlar det om diagnoser där svårighet att tolka känslor är en del av tillståndet. Så här kommenterar bloggaren Cynthia Kim, som fick sin aspergerdiagnos som vuxen, sina svårigheter: ”Människor funderar nog över sina känslor för att fatta någon form av beslut eller för att hantera sina sociala relationer. Min introspektion är mer av typen: ’Vad i helskotta är på gång?’”
Går det att bli av med sin alexitymi? Det pågår olika försök med att utveckla särskilda terapier och Ulf Calvert på Manscentrum menar att de har bra resultat.
– Många som kommer till oss får med tiden tag i sitt känsloregister, säger han. Precis som på en vanlig gitarr så går det för det mesta att få dit strängarna igen. Hjärnan och därmed även känslolivet är formbara. Även om vissa kommunikationsbanor har försvagats så går det med hjälp av terapi att massera upp dem igen.
