Ann Lagerström på existentiellt.nu skrev denna spännande artikel om empati och förakt.Jag har förkortat den lite.
Vad händer i hjärnan?
Professor Tania Singer är psykolog och neuroforskare i Leipzig och är en av världens ledande forskare på hjärnan och känslor. För några år sedan gav hon sig själv en närmast omöjlig uppgift: att kartlägga vad som händer i hjärnan när vi känner empati.
Par kallades till labbet och försökspersonen lades i magnetkamerans tunnel. Strax utanför satt partnern som då och då fick ett ofarligt, men lätt obehagligt stick. Och se, när maken kände smärta så reagerade både makans smärtnätverk och den del av hjärnan, insulan, som har med uppfattning av kropp och känslor att göra.
Nästa steg var att undersöka om vår empati gäller alla människor eller bara vissa och där kunde forskarteamet snart konstatera att det gäller – vissa. Vi känner med dem vi gillar, men reagerar inte alltid för okända eller dem som vi har något otalt med. Det var väldigt tydligt att hjärnan är programmerad för att bry sig mest om vår inre krets.
Så lär vi oss förakta
I en annan undersökning fick försökspersonerna föreställa sig att de höll på fotbollsklubben FC Basel. Sedan presenterades de för två personer där den ena påstods hålla på samma lag, medan den andra var supporter till FC Zürich. När Basel-anhängarnas lag förlorade flödade empatin hos försökspersonerna. Men när representanterna för Zürich-klacken hade ont, såg forskarna betydlig svagare reaktioner i de områden som har med smärta och känslor att göra.
Det var till och med så att vissa manliga försökspersoner istället visade tecken på skadeglädje. Hos dem var det cellerna i nucleus accumbens som reagerade, området som är kopplat till tillfredsställelse och belöning. Reaktionerna var så starka att Tania Singer var tvungen att fråga en av försökspersonerna om han njöt av att se dem lida. Och svaret blev: Ja!
Så lätt kan en människa skifta från Moder Teresa till närmast en sadist, menar hon och säger att de flesta av oss är lika lättlurade. Anslut dig till en grupp och du får genast ökad empati för dina kolleger och minskad för de som tillhör andra grupper. Det är skrämmande.
Brist på empati
Den här upptäckten oroade Tania Singer. Om vi är så känslomässigt påverkbara av varandra på cellnivå, och starkt genetiskt programmerade för att känna mer för vår egen grupp, ligger mänskligheten illa till. Hon bestämde sig för att ta reda på om det gick att utnyttja hjärnans plasticitet för att utveckla vår empatiska förmåga. Går det att träna sig till att bli mer medmänsklig?
Flera former av empati
Tania Singer fick via den tibetanske ledaren Dalai Lama kontakt med buddhistiska munkar som i åratal tränat sig på det man på engelska kallar compassion. När hon la en av dem i sin magnetkamera upptäckte hon något underligt.
När munken föreställde sig en person som led och riktade sin medkänsla mot henne var det helt andra delar av hans hjärna som engagerades. Istället för att indikera smärta var det ett området ventrala striatum, som reagerade. Det som har med positiv belöning att göra.
Tania Singer, som följde hela processen vid en dator, ropade in till undersökningsrummet:
–Känner du ingen smärta?
Och han svarade:
– Nej, bara värme och omtanke. Ungefär som en mor inför sitt barn.
Det var då hon förstod att det inte finns en form av empati, utan flera. Och den modell hon idag arbetar efter bygger på tre olika sätt att känna med andra.
• Först det automatiska, reflexmässiga som gör att till exempel gäspningar smittar. Här ingår ingen medvetenhet, ingen oro över att den andra är trött.
• Nästa steg, det Tania kallar empatin, kräver en viss medvetenhet och uppstår först när vi förstått att vi är enskilda personer. Jag ser att den andra lider, och jag känner det också.
• Det tredje steget, en slags förfinad empati, det Tania Singer kallar för compassion, medkänsla, innebär inte något med-lidande, bara omsorg.
Viktiga skillnader
De här skillnaderna är viktiga, menar Singer. Empatin är slitsam och inte alltid särskilt konstruktiv. Orsaken till att så många i vård och omsorg blir sjukskrivna tror hon beror just på den. Medkänslan, som munken å andra sidan erfar, ger tvärtom positiv energi på hjärnnivå. Du får på samma gång som du ger.
Det finns också en fjärde variant. Det är den där särskilda förmågan som psykopater har att leva sig in i andra människors känslor för att kunna manipulera dem.
Så det råder en viss begreppsförvirring. Är medkänsla verkligen en bra översättning av det engelska ordet compassion, och är empati ett bra ord för den som känner med andra?
Medkänsla, medlidande – jag känner med andra. Empati – jag känner för andra. Och hur förhåller sig de där orden till inlevelseförmåga, förbarmande, medmänsklighet, medömkan, barmhärtighet och välvilja. Ordböckerna gör det inte lättare.
Försöker finna metoder
Tania Singers forskning är idag inriktad på att försöka finna metoder som påverkar hjärnans plasticitet och gör den mer empatisk och framförallt medkännande. Meditation är en av de tekniker som hon redan prövat, och resultaten visar att den påverkar omsorgen om andra. Men numera anser hon att det måste till något mer. För att komma åt vår gruppegoism tror hon att vi också behöver kognitiva övningar, en rent intellektuell förståelse av vad det innebär att vara medkännande med andra.
Vad tänker du?
