Balans: en fråga för arbetsplatsen, inte för individen.
Ansvaret att få ihop balansen mellan familjeliv och arbetsliv läggs ofta på den enskilda individen.
Och vi människor gör så gott vi kan!
Men livet är inte alltid planerbart och förutsägbart, det vet till exempel alla som är småbarnsföräldrar. Men det handlar inte bara om att ta hand om sjuka barn. Hur vi jobbar förväntas se rätt lika ut, medan livet i övrigt kan svänga rätt rejält.
Vi utgår från det som vi uppfattar som ett idealläge och planerar utifrån det. Allt som händer utanför idealläget är störningar och tillfälligheter som ska lösas.
Men tänk om vi skulle tänka tvärt om. Tänk om vi skulle utgå från att livet och arbetslivet inte alltid är kontrollerbart. Tänk om vi skulle planera för det oförutsedda.
Många moderna företag arbetar med frågan strukturellt, men få har kommit så lång. En del tror att det löser sig med bra chefer och flexibel personal, men då glömmer man systematiken. Att skapa en socialt hållbar arbetsplats är ett strategiskt arbete, precis som ekonomisk hållbarhet, miljö eller annat.
Jämställdhetsplaner, mångfaldsplaner och policys är bra grunder, men man måste se till att de efterlevs. Man behöver även gemensamt samtala om hur man ska ha det på arbetsplatsen. Vilken tid på dagen förlägger man möten? Ser man till att alla tar pauser? Hur är möjligheten till flextid eller flexdagar?
Hur gör ni hos er?
