Socialstyrelsen har sett över det försäkringsmedicinska beslutsstödet och det har resulterat i nya riktlinjer för läkarna som börjar gälla i mitten av januari nästa år.
I stort innebär riktlinjerna att läkarna föreslås undvika sjukskrivning när det gäller ett flertal lindriga diagnoser, och sjukskriva patienter på deltid i högre utsträckning än tidigare.
Några exempel är patienter med lindrig förstagångsdepression eller lindrig akut stressreaktion där läkare, enligt de nya riktlinjerna, bör undvika sjukskrivning helt. Tidigare var rekommendationen upp till tre månaders sjukskrivning respektive två till fyra veckors sjukskrivning.
Mellan 2010 – 2015 har sjukfrånvaron ökat med 80 procent och de psykiska sjukdomarna står för 59 procent av ökningen.
Nedskärning i sjukförsäkringen
Så här skriver en läkare i Läkartidningen. Bilden är komplex och detta blir ett sätt att ”smyga in” begränsningar via läkarkåren istället för att tydligt (från politiskt håll) tydliggöra att man här gör en nedskärning i försäkringsrättigheterna.
Än värre är dock FKs agerande med senaste utskick till alla läkare citat: ”För att undvika att den försäkrade ska bli utan sin sjukpenning och försättas i en svår ekonomisk situation är det viktigt att de läkarintyg som utfärdas är så kompletta som möjligt från början….” . Tankefelet är uppenbart. En handläggare på FK (med begränsad medicinsk kunskap) tycker att intyget är ofullständigt ifyllt och det är då läkarens ”fel” att det bedöms på detta sätt och att patienten blir ekonomiskt lidande. Vi är många kollegor inom psykiatrin som oroas över detta och har trots att vi lägger mkt stor omsorg/tid på våra intyg kommer de i retur för komplettering. Detta kommer drabba ”intygstunga” discipliner som psykiatri och allmänmedicin.
Snart får vi nog en ny(gammal) diagnos: ”Försäkringskassaorsakad depression”.
Min oro handlar främst om alla de kvinnor (och ibland män) jag möter som verkligen behöver sjukskrivning både på heltid och över tid för att återhämta sig.
Vi behöver främst hitta former för att skapa arbetsplatser där man fångar upp tidiga signaler på stress och skapa anpassning i arbetet så det inte går så långt som idag. Annars blir detta bara ett individuellt svårlöst problem för den som drabbas och inte det samhällsproblem det också är.
Läs mer i Läkartidningen nr 11/2016