Berättelser om sexuellt våld finns på nätet, inte minst efter #metoo. Men synen på våldtäktsoffret är fortsatt snäv. Ny forskning från Malmö universitet visar att kvinnor inte både kan uppfattas som aktörer i sina liv och som sårbara.
”Jag vill visa att handlingskapacitet alltid är kringskuren, i detta fall också av föreställningar om kvinnors sexualitet”, säger Monika Edgren, professor emerita i genushistoria vid Malmö universitet, som lett ett forskningsprojekt som studerat berättelser om våldtäkt i Sverige 1990 till 2013. Senast har hon studerat svenska domar under perioden 1990 till 2014.
Sällan både aktör och utsatt
Ett av fallen från 1997 handlar om en ung kvinna som våldtogs av flera män i Södertälje. I tingsrätten bedömdes hon vara ett offer, svag och oskyldig. Men i hovrätten beskrevs hon som en person med handlingskraft som hade kunnat säga nej, som hade kunnat lämna platsen, men genom att inte lämna, också samtyckte. Först ett offer, sedan en person med handlingskapacitet. Sällan både och.
Kvinnor som är sexuellt aktiva genom att till exempel ta egna initiativ, bedöms som ansvariga för sina handlingar även när de blir utsatta för våld. I motsatt riktning blir de som ses som oskyldiga förklarade svaga. Detta gör att kvinnor när det kommer till sexualitet inte tillskrivs både handlingskapacitet och att vara offer för makt och våld.
I Södertälje-fallet avgjordes det senare i högsta domstolen att kvinnan var i en hjälplös situation. Domen blev prejudicerande. I ett annat fall från 2007 beskrivs hur en kvinna följde med två män hem och inledningsvis samtyckte till sex. Sedan ändrade hon sig. Men eftersom hon samtyckt ansågs hon ha handlingskraft, vilket återigen var motsatsen till att ses som ett offer för våld. Männen friades i tingsrätten. Hovrätten gjorde en annan bedömning, men då sågs hon inte längre som en aktör i sitt liv utan beskrevs istället som svag och utsatt.
Fortsatt fokus på offret
Sverige har de högsta siffrorna vad gäller anmälda våldtäkter i Europa, vilket dels beror på hur våldtäkt definieras och dels på att brott i högre utsträckning anmäls. Men antalet fällda domar är få.Synen på utsatthet är mycket begränsad i lagstiftningen och i den rättsliga praktiken. Allmänna maktstrukturer som inverkar på offrens handlingskapacitet beaktas inte, menar Monika Edgren.
Under de senaste två decennierna har synen på våldtäkt genomgått snabba förändringar i Sverige, nu senast med den nya samtyckeslagen från 2018. Den nya lagen gör det förbjudet att ha sex med en person som inte uttryckligen sagt ja eller aktivt visar att hen inte vill delta.
Tidigare har det krävts att gärningspersonen använt
sig av våld eller hot, eller utnyttjat offrets särskilt utsatta situation.
Monika Edgren tror dock inte att den nya lagstiftningen påverkar den snäva
rollen för våldtäktsoffret. ”Jag tror inte lagstiftningen påverkar bevisningen.
Som min kollega Ulrika Andersson, docent i straffrätt, framfört, är fokus i de
stater som har en sådan lagstiftning lika mycket på offret som tidigare”, säger
Monika Edgren.
källa: forskning.se
När man arbetar med kvinnor utsatta för våldtäkt blir detta tydligt. Det är fortfarande många kvinnor som inte anmäler våldtäkt pga av den förnedring de är rädda att bli utsatta för, hos polisen och i domstolen. Vi har mycket kvar att jobba för.
