Modern medicin är så framgångsrik, att snart är ingen frisk
Aldous Huxley
Antalet barn och ungdomar som får diagnosen ADHD och behandlas med medicin ökar oroande mycket. Föreningen för Integrativ Medicin (FIM) i samarbete med Svenska Sällskapet för Ortomolekylär Medicin (SSOM) ordnade i somras ett seminarium med psykiatriprofessorn Allen Frances.
En tredjedel blir bra utan behandling
Frances inledde med att konstatera att Sverige kopierar det värsta av amerikansk psykiatri. Redan Hippokrates framhöll att det är svårt att förutsäga vilka patienter som blir bättre på egen hand och att läkarens viktigaste regel är att inte skada. En tredjedel av patienterna brukar nämligen bli bättre utan behandling. Till och med den som uppfann diagnosen ADHD, Keith Conners, är idag förskräckt över de proportioner som den antagit inom psykiatrin.
1994 hade man i USA en förekomst på 3-5 % barn och ungdomar med ADHD, men läkemedelsbolagen var inte sena att utnyttja situationen när ytterligare kriterier och definitioner tillkom. Nya dyra mediciner introducerades och marknadsfördes brett, även som ”godis-mediciner” och via sponsrade konsumentgrupper. Idag 2016 har ca 11 % av barnen fått diagnosen.
I Sverige är förekomsten 3-10 % bland barn och unga, men upp till 20 % bland utsatta undergrupper (barn i kontakt med BUP enligt SBU 2013). Det finns länder där förekomsten av ADHD är låg, såsom Brasilien och Frankrike. Detta kan bero på att hårdare diagnostiska kriterier tillämpas, men där finns också en annan inställning till hur beteenden ska tolkas. I dessa länder har psykodynamiska förklaringsmodeller en stark ställning i vårdsystemen.
Samhällsproblem
Frances menar att läkemedelsbolagen har eldat på utvecklingen, men att det i grunden är ett samhällsproblem som ligger bakom dagens överutnyttjande av såväl diagnosen ADHD som andra psykiatriska diagnoser. Det finns många olika orsaker till de beteendeavvikelser som diagnosen grundar sig på: koncentrationssvårigheter, rastlöshet och hyperaktivitet. Nästan alla psykiatriska diagnoser innefattar bland annat just dessa symtom. Och det behöver inte vara något patologiskt, symtomen kan även utlösas av stress orsakad av yttre faktorer.
Vänta och se
Diagnosexperter är enligt Frances alltid bekymrade över underdiagnostisering, aldrig över motsatsen, de vet nämligen inte hur slarvigt man i verkligheten sätter diagnoser. Visst finns det barn som verkligen lider av det här tillståndet och där diagnosen ADHD är användbar. Men det är för lätt att sätta diagnos, det går för fort. Man förlorar den psykologiska och sociala kontexten om man sätter diagnos snabbt. Ju längre man väntar dess bättre, annars förlorar man ”the human touch”.
Vi måste kunna tala om för föräldrar att det inte finns någon enkel lösning. Vänta och se! Det är billigare det långa loppet att lägga resurser på tidiga interventioner än att skriva ut mediciner slentrianmässigt. Psykoterapi ger inte lika snabb förbättring men på lång sikt troligen mer hållbar förbättring. Om det finns stress i familjen är det viktigt att reducera stressen först.
Onödig och farlig medicinering
Enligt Frances kan upp emot 60 procent av ADHD- medicineringen i USA vara omotiverad. Numera får cirka 10.000 småbarn, till och med tvååringar, denna medicin i USA. Varningarna för biverkningar går än så länge oftast ohörda. Barnen blir lugnare och lättare att hantera, vilket underlättar för de vuxna. Även om de inte liksom heroin och morfin är kraftigt fysiskt vanebildande med svåra abstinenssymtom, kan de dock vara kraftigt psykologiskt beroendeskapande.
Idag individualiseras och medikaliseras sociala problem i hög grad, enligt Frances. Dietisternas syn på felaktig kost som en viktig bidragande faktor verkade han något skeptisk till, däremot pekade han ut minskad fysisk aktivitet som en trolig orsak till ADHD-symtom. Vidare påtalade han det faktum att pojkar födda sent på året i högre utsträckning får diagnosen, och att ren omognad patologiseras och kan ligga bakom symtomen. Han förslag är att satsa pengar på mindre klasser och gymnastiklärare istället för dyra mediciner.
Frances avslutade sin medicinkritiska föreläsning med att understryka att all extremism är farlig och att mediciner i vissa fall behövs. Däremot behövs en bio-psyko-social modell och vi behöver erkänna att det är mycket vi INTE vet. Medelvägen var ett mantra som han återkom till flera gånger under dagen.
Källa: http://integrativ-medicin.se/artikel-om-seminarium-med-allen-frances/