För några år sen var jag på ett 50-års kalas. Vi satt vid ett bord där samtalsämnena avlöste varandra. En av kvinnorna berättade att hon slutat sin anställning som chef och börjat städa istället. Skälet var att hon värderade sin fritid mer än jobbet. När hon städat färdigt kunde hon lämna jobbet och sluta tänka på det. Hennes val gav oss möjlighet att reflektera över hur vi lever våra egna liv.
Tempot i samhället blir allt snabbare. Med fyllda almanackor stressar människor runt mellan dagis, jobb, möten, bilbesiktningar och olika träningar. Parallellt pågår den stora köpfesten. Ohämmat bränner de som har möjlighet (och andra som hamnar i skuldfällan) sina pengar på ständigt nya varor. Temat blir att arbeta mera – så att vi kan köpa mera.
Det finns de som tröttnat på denna stress och köphysteri – och som faktiskt gjort något åt det. I USA kallas de för ”downshifters”, i Sverige för nerväxlare. Det är människor som frivilligt valt att lägga in en lägre växel i livet. Människor som är beredda att byta pengar mot tid, som uppskattar sin fritid mer än att göra karriär. Människor som vill ha mer utrymme för reflektion och nära relationer. Människor som vill skaffa sig ett liv före döden.
Downshifting innebär att växla ned, att leva lite enklare, att ta ansvar för sin längtan efter livskvalitet. Att gå ner i tid innebär också att tjäna mindre pengar. Det handlar om att välja mer noggrant vad man lägger sina pengar på. Samtidigt kan man minska den konsumtion som belastar miljön mest. Att satsa på välbefinnande, hälsa och relationer är bra och dessutom miljövänligt. Har man mycket pengar så köper man ofta fler bilar, längre flygresor och större hus – vilket bidrar till ökad miljöförstöring. Den minskade tidspressen innebär att det blir lättare att välja tåg framför flyg och buss framför bil så ofta som möjligt. Även andra former av miljövänliga beteenden som tar tid, att laga mat och baka själv, källsortera och kompostera eller laga och renovera det gamla i stället för att köpa nytt, blir lättare.
Det handlar inte om att lämna sitt arbete eller nödvändigtvis byta jobb, utan om att kanske börja jobba 30-timmarsvecka i stället för 40, att söka en bättre proportion mellan tiden som läggs på jobbet och den tid man själv förfogar över. Till syvende och sist handlar det om att lära sig njuta av att ha tid – för det som är viktigast i livet – barnen, relationer och hälsan.